Kostnadseffektiv naturvård i skog
I det här projektet ville vi ta reda på vilken avsättningstyp som gav mest naturvård för pengarna, dvs var mest kostnadseffektiv. Vi jämförde naturreservat, nyckelbiotoper och hänsynsytor. Oskyddad gammal produktionsskog var också med som en kontroll.
Jag studerade hur väl de olika avsättningstyperna lyckades täcka in de mest kostnadseffektiva områdena. Det visade sig att nyckelbiotoperna var bäst, att naturreservat och hänsynsytor var mittemellan och att oskyddad skog var sämst.
Min hypotes är att hur bra en avsättningstrategi fungerar för att identifiera de bästa områdena beror på:
- Hur stort urvalsområde som används. Ju mer man har att välja på desto större möjlighet att hitta de verkliga fynden. Hänsynsytor väljs ut i enskilda bestånd i samband med avverkning medan nyckelbiotoper och naturreservat söks fram länsvis.
- Hur stora områden som avsätts. För att bli reservat ska ett område vara ganska stort och då kan delar som inte är lika kostnadseffektiva också komma med. Nyckelbiotoper och hänsynsytor har en mer flexibel storlek och kan anpassas till att bara täcka de verkliga guldkornen.
- Hur mycket och vilken typ av information som används för att identifiera områdena. Nyckelbiotoperna har identifierats med en särskild inventering där man aktivt letat efter de bästa områdena. Hänsynsytor väljs ut i samband med planering av avverkningen eller direkt av maskinföraren i samband med avverkningen. Valet av naturreservat verkar vara en diffus process där man går efter tips, befintlig kunskap och markägarens intresse.
Viktigt! De här resultaten gäller bara själva urvalsprocessen och jag har till exempel inte tagit hänsyn till långsiktig överlevnad i de avsatta områdena. De visar alltså inte vilken avsättningstyp som totalt sett är den mest kostnadseffektiva.
Hur mycket behöver man veta för att fatta rätt naturvårdsbeslut?
Datavärdesanalys och beslutsteori vid naturvårdsval.
För att kunna fatta rätt beslut behövs information. Ju bättre information, desto bättre beslut. Men att skaffa information kostar och den kostnaden måste vägas mot informationens värde. Detta är datavärdesanalys.
I det här projektet analyserade jag och Karn Perhans vilka faktorer som påverkar värdet av information när man ska välja vilka områden som ska avsättas för naturvårdändamål.
Vi kom fram till att:
- Ju större variation det är mellan områdena, desto mer värd är informationen om variationen.
- Informationen är mest värd om ungefär hälften av de möjliga områdena ska avsättas. Ska bara en liten andel av de möjliga områdena avsättas är information om områdenas ekonomiska värde viktigare än information om de biologiska värdena. Ska nästa alla de möjliga områdena avsättas är det tvärt om, information om områdenas biologiska värde är viktigare än information om ekonomiska värden.
- Informationen är mer värd om områdena med de högsta naturvärden också är de billigaste, men mindre värd om de är de dyraste.
Carex humilis – en ringbildande klonväxt
Klonväxter är växter som klonar sig själva, alldeles naturligt. De förökar sig alltså utan sex. Den genetiska individen (geneten) består då av flera självständiga plantor (rameter). Exempel på klonväxter är hallon, jordgubbar, kvickrot, potatis, tulpaner och vitsippor.
Carex humilis är ett centraleuropeiskt halvgräs som saknar svenskt namn. Dess rameter sitter väldigt tätt tillsammans och bildar en ring som kan bli upp till en meter i diameter och vara 10–20 cm bred. Det handlar alltså om ganska stora strukturer som kan påverka sin miljö.
I mitt doktorandprojekt studerade jag rameternas livscykel och analyserade deras demografi, det vill säga hur många nya rameter som producerades och hur många som dog.
Jag undersökte också hur miljön runt ringarna varierar och hur andra växter rumsligt förhåller sig till Carex humilis.
En svensk sammanfattning av resultaten från min Carex humils-forskning kan du läsa här >>